Fortfarande inte mycket till sommar även om solen faktiskt letat sig tillbaka. Temperaturerna är dock inte mycket att glädjas över och kryper sällan över 20-gradersstrecket. Denna gång gav Magnus och jag oss ut för en tre-dagarstur med barn, men denna gång var besättningen förstärkt med Iveta.

Vi gav oss av i svaga vindar för att ta ett första stopp på Dragsö i Karlskrona skärgård. Molningt men ganska behagligt och inte överdrivet kyligt. Regnet hängde dock i luften men kom först på natten. En vacker solnedgång med mycket märkligt ljus som sedan varvades med regn och uppehåll.

Dragsö är en mycket bra hamn när man har barn med. Badplats och campingen med sin lekplats och andra saker att titta och klättra på ligger nära. Elliot var ute och letade lekplats men blev ändå inte riktigt nöjd eftersom rutschkanan var blöt och gungorna för stora. Däremot gick det utmärkt för både Karin och Elliot att strosa runt i vattenbrynet och stranden och gå ut till lite stenar och bryggor i vattenbrynet.

Magnus och jag har aldrig testat att gå under Senorenbron med nya båten, så vi tänkte att vi var tvungna att testa. Bron har 18m seglingsfri höjd och enligt databladet ska vår båt ha ca 17m maxhöjd inklusive Windex. Vi hade dessutom lite lågvatten på vår sidan men passagen gick utan problem. Bra att veta, då man då ändå kan våga sig på inomskärsleden bort till Torhamn.

Efter slutfört uppdrag seglade vi tillbaka i Karlskronabassängen och satsade till slut på att landa på Drottningskär på Aspö med dess spännande fästning som utflyktsmål. En smidig tilläggning med ankare i den lilla hamnen funkade fint och vi dockade oss lätt bredvid en tysk Bavaria med ett äldre par som glatt hälsade på den yngre delen av besättningen. Väl förtöjda blev det först lite bad för Karin på klipporna medan Elliot mest ville titta på ambulansen och brandbilen som stod inne i ett litet garage på Aspö. Sedan vandrade vi bort till fästningen för att äta och titta på de gamla kanonerna. Ett härligt ställe för de mindre med massa gångar och trappor att springa och spöka i.

Så var det dags att dra sig hemåt Ronneby igen och vi kastade loss på morgonen. Allt gick bra tills vi skulle ha upp ankaret som visade sig sitta som berget. Vi kämpade, körde fram och tillbaka, ruckade båten och satte ankarlinan på winschen och till sist så kom det så sakta upp. Tungt, tungt, tungt. Vad hade vi fått med oss upp? Jo, ytterligare ett ganska stort ankare som legat på botten ett längre tag. Åtminstone ytterligare 15-20kg att få upp. Inte helt bra för inblandade ryggar. Det gamla ankaret åkte så fort som möjligt tillbaka ner i vattnet för att vila ytterligare många år. Knepig fångst.

Trots att alla vindprognoser sa att det skulle blåsa 3-4m/s möttes vi av något helt annat inne i bassängen. Vi planerade först att gå utomskärs hem, men när vi mötte vinden bestämde vi oss att gå inomskärs och tillbaka via Hasslöbron ändå. Även i bassängen var det dock vind rätt i nosen, svår kryss och byar på tvåsiffrigt, vilket gjorde det lite väl bra med tanke på besättningens sammansättning. Det fick bli motor ett tag och sedan lugnade sig vindarna efter bron. Märkligt att både prognoser och aktuella observationer kan vara så annorlunda än vad som verkligen upplevdes på plats.

Till slut, förtöjda och nöjda i Ronneby. Det är helt klart annorlunda seglin med barn ombord. Helt annan planering krävs, korta dagar och bra resmål och “happenings” i hamnarna. Vila får man väl göra när man blir gammal…

//Staffan